Hantverkslotteriet – en spännande del av Stockholms historia

Publicerad den 15 november 2016

HANTVERKSHISTORIA | Visste du att de tillgångar som Stockholms Hantverksförening har idag till stor del kommer från det stora hantverkslotteri som föreningen började anordna redan 1868? Några av dåtidens största designers och hantverkare bidrog med priser i lotteriet som folk kunde köa runt kvarteret för att få ta del av. Vi bjuder på långläsning om en viktig och intressant del av både Stockholms Hantverksförenings och stadens historia.


Moraliska betänkligheter satte käppar i hjulet för lotterier

Lotterier hade av moraliska skäl förbjudits i en rad stater under tidigt 1800-tal och i Sverige hade det gamla nummerlotteriet, som en gång gett Carl Michael Bellman den anspråkslösa grundvalen för hans existens, avskaffats. I den kungliga förordning 1844, som förbjöd svenska lotterier, fanns dock ett undantag för ”bortlottande av konstsaker till svenske konstidkares understödjande och uppmuntran”. Länsstyrelsen beviljade tillstånd och möjligheten hade utnyttjats till anordnande av del tillfälliga konstlotterier.


Industriföreningen i Malmö tycks ha beviljats det första hantverkslotteriet år 1863 för anskaffande av egen lokal och för understöd åt fattiga elever i söndags- och aftonskolorna i första hand. Lotteriet var inte av engångskaraktär utan avsågs att fortgå obegränsad tid, varför länsstyrelsen remitterade tillståndsfrågan till Kungl Majt, som efter tillstyrkan av Kommerskollegium beviljade lotteriet.


De efter 1864 nybildade hantverksföreningarna lockades att följa exemplet från Malmö, men Kommerskollegiet ställde sig nu avvisande främst av moraliska betänkligheter, att varje lotterianstalt måste ”hänföras till s k äventyrliga spel” och ur denna synpunkt var förkastliga. Kungl Majt biföll emellertid 1867 alla ansökningar om hantverkslotterier med lokal begränsning av lottförsäljningen och inskränkningen av koncessionen till ett antal år, varefter nyttan av företagen skulle prövas.


Ett eget hantverkslotteri

Tanken på ett hantverkslotteri diskuterades inom Hantverksföreningen i Stockholm 1866 men ansökan ingavs först 27 december 1867, sedan Kungl Majts bifall till de övriga hade kommit. Ändamålet angavs vara att anskaffa medel till en byggnad för tekniskt museum med föreläsningssal, till resestipendier åt obemedlade ynglingar samt premier för lärjungar i såväl tekniska som hantverks- och borgarskolor i Stockholm samt belöningar för uppfinningar, som befrämjade någon del av industrin. Koncessionen beviljades 24 april 1868 varefter Överståthållarämbetet stadfäste reglementet för lotteriet den 10 juli samma år.


Stockholmslotteriet var ett klasslotteri av samma typ som tidigare beviljade hantverkslotterier med serier i sex klasser, varvid antalet vinster i varje serie skulle förhålla sig till lotternas antal som två till sju. Det grundkapital på 10 000 kr, som reglementet fordrade, anskaffades utan svårighet av lotteriets styrelse, vilken bestod av intressenterna i kapitalet jämte Stockholms Stads Hantverksförenings styrelse.


Det första sammanträdet kunde hållas 9 november 1868 och Conrad Theodor Svanberg valdes till ordförande med den kände konditorn Carl Schütz som vice ordförande. Verkställande direktör blev tapetfabrikören C G Mineur, som erhöll 1 000 rd i årslön, kassör spegelfabrikör Edvard Svanberg med samma villkor, medan vaktmästaren erhöll 500 rd jämte fri bostad i de från 1 januari hyrda lokalerna i Trädgårdsföreningens södra paviljong vid Drottninggatan.


Från Hantverksföreningens besök i Köpenhamn 1872. I mitten ordföranden, Conrad Theodor Svenberg till höger och vice ordföranden AN Lundh till vänster om honom.

Från Hantverksföreningens besök i Köpenhamn 1872. I mitten ordföranden, Conrad Theodor Svanberg till höger och vice ordföranden AN Lundh till vänster om honom.


Stora framgångar för det nya lotteriet

Det nya lotteriet blev från början en stor framgång och utställningslokalen en ny attraktion i det dåtida stockholmslivet. Syftet var dubbelt, både att gynna hantverksutövarna i huvudstaden och att stimulera allmänhetens intresse för gedigna hantverksprodukter. Förteckningen på de hantverkare, som försåg det fasta lotteriet med vinstföremål upptar ett par hundra namn och det var inte något obetydligt belopp, som därigenom kom dem till del, en årlig summa till över 90 000 rd.


Möbelsnickarna var den största gruppen utställare jämte tillverkare av tapetseriarbeten, men totalt var 34 hantverksgrenar representerade. Högsta vinsten i den första seriens stora juldragning var en matsalsmöbel av skulpterat valnötsträ värderad till 3 500 rd men även många mindre vinster kunde vara åtråvärda, till exempel sex par handskar i en kartong jämte en handskknäppare av silver.


Herrumsmöbel, utförd av Sven Jespersson, högsta vinst år 1911. Bild från Hantverkslotteriet 75 år.
Herrumsmöbel, utförd av Sven Jespersson, högsta vinst år 1911. Bild från Hantverkslotteriet 75 år.


Juldragning

Juldragningen ägde rum i de la Croix’ hotell och de fem övriga dragningarna varannan månad under året i en hyrd salong hos Berns. Det ekonomiska resultatet av första årets verksamhet måste betecknas som lysande med en nettobehållning av 26 601 rd rmt sedan lotter hade sålts för 138 603 rd.


Lotteriet fortlöpte på ett lyckosamt sätt under de fem år som Kungl Majt givit tillstånd för, men måste upphöra med utgången av år 1874 då ny koncession vägrades Hantverksföreningen. Reservfonden uppgick då till 16 000 kronor och som föreningens samlade inkomst hade varit 153 864 kronor blev det möjligt att lösa den alltsedan begynnelsen aktuella lokalfrågan på ett snabbt och lyckligt sätt.


Köp av egen fastighet

Att den viktigaste avsikten med lotteriet – att skaffa Hantverksföreningen ett eget hem med en permanent utställningslokal – kunde förverkligas redan 1869, drygt ett år efter det att lotteriet började sin verksamhet, är det bästa betyget åt föreningens nya ledning under Conrad Theodor Svanbergs energiska ordförandeskap.


Stockholms Hantverksförenings permanenta industriutställning i föreningens nya hus vid Brunkebergstorg, tecknad i november 1871. Bild från Hantverkslotteriet 75 år som i sin tur har tagit den från Ny Illustrerad Tidn.
Stockholms Hantverksförenings permanenta industriutställning i föreningens nya hus vid Brunkebergstorg, tecknad i november 1871. Bild från Hantverkslotteriet 75 år som i sin tur har tagit den från Ny Illustrerad Tidn.


Vid Brunkebergstorg, som först i början av 1800-talet blev fullt utlagt och efter hand förvandlat till en monumentalplats i stadens centrum, köpte Ferdinand de la Croix, känd genom sin uppslagsrika verksamhet inom konditori- och restaurangbranschen, två sammanhängande tomter. Där lät han efter ritningar av Fredrik Blom uppföra ett vackert stenhus i tre våningar, snart välbekant för hela Stockholm som de la Croix hotell. Dess två festsalar blev en samlingspunkt för Stockholms sällskapsliv, där banketter, soaréer, baler och välgörenhetsbasarer avlöste varandra.


Hantverksföreningens fastighet vid Brunkebergstorg, sedan de la Croix hotell genomgått en genomgripande ombyggnad med lotterilokaler och den kända restaurang Runan i bottenvåningen.

Hantverksföreningens fastighet vid Brunkebergstorg, sedan de la Croix hotell genomgått en genomgripande ombyggnad med lotterilokaler och den kända restaurang Runan i bottenvåningen.


Hotell och restaurang i hantverkarkvarteren i Klara

Hantverksföreningen hade 1867 tillsatt en lokalkommitté, som snart valde de la Croix hotell, sedan det visat sig att möjligheter fanns att förvärva detta. Föreningen hade haft sin samlingsplats där under senare år och visste att läget var mycket lämpligt, centralt och ändå med anknytning till de gamla hantverkarkvarteren i Klara. Köpet kom till stånd 19 oktober 1868 till ett pris av 150 000 kr rmt, som betalades kontant med 10 000 rd och resten i reverser, vilka snabbt kunde amorteras med de goda inkomster Hantverkslotteriet gav.


Hantverksföreningen renoverade byggnaden för att anpassa den till sina ändamål. Lokaler för lotteriets utställning fanns på nedre våningen jämte restaurang Runan, ytterligare utställningslokaler en trappa upp och föreningslokaler och klubbrum i översta våningen. Den 30 januari 1871 kunde föreningen hålla sitt första möte under eget tak.


Nystart för hantverkslotteriet

Föreningen tvingades upphöra med sitt lotteri 1874. Då lotterifrågan åter togs upp av Hantverksföreningen 1878 motiverades ansökan med att de tryckta konjunkturerna medförde avsättningssvårigheter för hantverksprodukter, men kommerskollegium och Kungl Majt var negativa.


Sedan Artur Hazelius lyckats utverka tillstånd för Nordiska museets räkning, ansåg sig hantverksföreningen år 1886 ha större möjlighet till framgång i ett nytt försök, som ledde till att Kungl Majt 15 maj detta år beviljade ett lotteri för det löpande året. I bestämmelserna föreskrevs att vinsterna skulle utgöras av kvalitetsbetonade svenska arbeten. Lotterikoncessionen förnyades sedan t o m juni 1889, då protektionisterna fått majoritet i riksdagen och stödet till hantverket ansågs tillräckligt genom de ökade tullarna.


Skåp, utfört efter Svenska Slöjdföreningens mönsterblad år 1888. Bild från Hantverkslotteriet 75 år.
Skåp, utfört efter Svenska Slöjdföreningens mönsterblad år 1888. Bild från Hantverkslotteriet 75 år.


Skolflickor som drog lotterna

1968 firades hantverkslotteriets 100:e år (det hade haft små uppehåll under slutet av 1800-talet). Lotteriet drevs länge enligt de ursprungliga principerna, det vill säga sex dragningar per år med successivt stegrande vinstmöjligheter. Dragningarna skedde första tisdagen i månaderna: februari, april, juni, augusti, oktober och december. Till sin hjälp hade man några skolflickor som drog lotter ur en stor tombola. Under lotteriets sista år gjordes vissa förändringar.


Hantverkslotteriets vinstnummer drogs ur en stor tombola av en ”lotteriflicka”. Detta skedde under överinseende av lotterikontrollant och styrelserepresentant samt en mindre publik.

Hantverkslotteriets vinstnummer drogs ur en stor tombola av en ”lotteriflicka”. Detta skedde under överinseende av lotterikontrollant och styrelserepresentant samt en mindre publik.


Lotterna såldes dels som årslotter, dels till enstaka dragningar, och vinsterna var särskilt utvalda hantverks- och konsthantverksprodukter, bland annat möbler och annan heminredning, glas och porslin, guld- och silvervaror, pälsverk och läder. Avsikten med lotteriet var från början att finansiera hantverksföreningen, men kom sedan att bli att intressera allmänheten för god design och gott hantverk i heminredningen. En form av folkbildning i fråga om kvalitet och stil, skulle man kunna säga. Ett exempel på detta var att lotteriet vid flera tillfällen anordnade tävlingar, där kända arkitekter inbjöds att rita vissa bestämda möbler för lotteriets räkning.

Möbler av Sten Blomberg utförda av tapetserarmästare Eric Flodström. Bordet av snickarmästare C. J. Bäckström. Bild från Hantverkslotteriet 75 år.
Möbler av Sten Blomberg utförda av tapetserarmästare Eric Flodström. Bordet av snickarmästare C. J. Bäckström. Bild från Hantverkslotteriet 75 år. (Se möbelritningar nedan.)


Ritning till soffa, Sten Blomberg, troligtvis 1943. Bild från Hantverkarnas ritningsarkiv.
Ritning till soffa, Sten Blomberg, troligtvis 1943. Bild från Hantverkarnas ritningsarkiv.


Ritning till fåtölj, Sten Blomberg, troligtvis 1943. Bild från Hantverkarnas ritningsarkiv.Ritning till bord (ljuskopia), Sten Blomberg, 1943. Bild från Hantverkarnas ritningarkiv.
Ritning till fåtölj (troligtvis 1943) samt bord (ljuskopia, 1943), Sten Blomberg. Bilder från Hantverkarnas ritningsarkiv.


Överskottet från lotteriet användes dels till social verksamhet, dels till stilmässigt tidstypiska hantverksprodukter – främst till Nationalmuseum – att visas för kommande generationer, och dels för att bekosta information och propaganda om hantverk som produktionsform.


Lottpriset höjs

Hantverkslotteriet (eller Hantverksföreningens Industrilotteri som det ursprungligen hette) var inget litet lotteri. Antalet lotter som gavs ut 1947 var 25 000, men ökades 1949 till 26 000. Priset för en årslott var sedan 1923 (då det sänkts) 25 kronor. (För en lott i en enstaka dragning varierade priset efter den ökade vinstchansen.) I början av 1950-talet genomfördes en höjning till 30 kronor.


Lotteriet omsatte stora belopp, för 1952 var beloppet drygt en halv miljon kronor, men det mesta gick tillbaka till lottköparna i form av vinster. (Överskottet låg under perioden 1947-1970 runt 5,5 procent av omsättningen.) Samtidigt ersattes de rullade papperslotterna i tombolan med plastbrickor som kunde användas om och om igen vid dragningarna.


Köandet dygnsvis för att köpa biljetter till en konsert är inget nytt. När Hantverkslotteriets lotter skulle släppas kom de första köande redan kvällen före, och på morgonen innan försäljningen började sträckte sig kön runt hela kvarteret. Bilden är från 1950-talet.

Köandet dygnsvis för att köpa biljetter till en konsert är inget nytt. När Hantverkslotteriets lotter skulle släppas kom de första köande redan kvällen före, och på morgonen innan försäljningen började sträckte sig kön runt hela kvarteret. Bilden är från 1950-talet.


Sjunkande överskott

Behållningen från lotteriet varierade något år från år, men när överskottet först sjönk från knappt 44 000 kronor år 1969 till 33 000 kronor 1970, och sedan till 8 000 kronor 1971 blev Hantverkslotteriets styrelse bekymrad. En enkät delades (via försäljningsställena) ut till lottköparna under hösten 1971. Av de cirka 2 000 utlämnade formulären besvarades bara 340 stycken. Resultatet sammanfattades av Sven-Eric Hedman:


Drygt 40 % av de svarande önskar få en utökning av guld- och silverföremålen. Omkring 33 % föreslår en minskning av keramik och stengods. I fråga om övriga varugrupper anser mellan 30 och 45 % (pälsverk 22 %) att någon ökning eller minskning icke behövs. (…) Uppenbarligen föreligger ett förhållandevis starkt önskemål att få fritt välja vinster. Inte mindre än 29 har anmält att de önskar ett sådant system. Till dem som vi ha valfrihet eller bytesmöjlighet hör sådana som anser att man bör få presentkort eller t o m pengar i stället för föremål. (…) En kund föreslår såsom A-vinst en mindre timmerstuga, träbåt eller snipa.


Ändringar i lotteriet

Diskussioner fördes också om vissa ändringar i lotteriet, men i koncessionen för 1973 och 1974 var de enda skillnaderna att junidragningen hade tagits bort, och en helårslott alltså gällde fem dragningstillfällen, och att omsättningsrätten (det vill säga ”första tjing” på samma lottnummer vid köp av ny lott) mellan decemberdragningen och nästa års februaridragning tagits bort. Antalet lotter hade ökats från 28 000 till 30 000 och priset för årslott höjts från 35 till 40 kronor.


Behållningen ökade nu kraftigt och kom dessa två år åter upp i drygt 5 procent av omsättningen, men under resten av 1970-talet minskade åter behållningen och låg strax över en procent av omsättningen trots att antalet lotter ökades till 35 000 år 1977 och priset för en årslott höjdes till 60 kronor år 1979. Det ökade antalet lotter fann en marknad de första två åren, men från och med 1979 förblev allt fler lotter osålda. Ett försök att ändra detta genom att bara sälja årslotter misslyckades.


Lotteriet läggs ner

Under 1980-talet gav lotteriet i stället stora underskott, som måste täckas av Hantverksföreningen. I Hantverkslotteriets styrelse diskuterades under dessa år vad som kunde göras för att åter öka lottförsäljningen. Styrelsen beslöt bland annat att undersöka möjligheten att ha hantverkstjänster som vinster (vilket inte kom att genomföras), och man framställde reklammaterial som distribuerades via återförsäljarna, annonserade i dagspressen samt presenterade Hantverkslotteriet dels vid Antikmässan och under utställningen Jobb i Stockholm under 1981. Men detta var inte nog och under 1982 togs beslut att lägga ner lotteriet.


En sista koncession beviljades för 1983; en ny lotterilag var på väg och när den trätt i kraft uppfyllde Hantverksföreningen och Hantverkslotteriet inte de nya kraven. Som skäl anförde Lotterinämnden att verksamheten kunde gynna Hantverksföreningens medlemmars ekonomiska intressen (eftersom föreningens medlemmar i vissa fall fick sälja hantverksprodukter till lotterivinster).


Att Hantverkslotteriet lades ner var alltså en kombination av flera olika faktorer, dels lotteriets dåliga lönsamhet som berodde på att intresset hos lottköparna för denna typ av vinster under de sista åren minskade kraftigt till förmån för andra typer av lotterier och spel, dels statens uppfattning om hur och av vilka lotterier bör bedrivas.


Detta skedde samtidigt som antalet spel, främst om pengar, ökade genom Tipstjänst och Penninglotteriets olika lotterier. (Mellan 1979 och 1987 ökade Tipstjänst sin omsättning mer än fyra gånger, och på samma tid ökade Penninglotteriet sin omsättning drygt tre gånger.)


Protester mot nedläggningen

Men nedläggningen av Hantverkslotteriet skedde inte utan protester. Mest högljudda var de hantverkare och konsthantverkare som varit eller skulle kunna bli leverantörer av produkter till lotteriet, men sannolikt var det också för många medlemmar svårt att riktigt acceptera att Hantverksföreningens gamla ärorika institution gick i graven 1983.


Kanske var det inte alla som sörjde att lotteriet lades ned. Följande brev från början av 1950-talet talar för sig själv:


Hantverksföreningens styrelse för lotteriet.
Härmed anhålla vi om någon annan ordning på lotteridragningarna. Som det nu är vinner ju samma människor dina saker år ut och år in. Detta kan ej vara rätt. Det måste väl vara ett annat system nu.

”Många missnöjda som spelat många, många år”


Någon åtgärd lär det inte ha föranlett. Men nog fanns det tillfällen ibland som framstod som osannolika. Vid Hantverkslotteriets dragningar var lottköparna välkomna, men publiken var ofta fåtalig. Vid ett tillfälle år 1975 fanns två åskådare, och Hantverksföreningens ordförande frågade före dragningen skämtsamt dessa om vilka nummer de hade. Sedan drog han – under kontrollantens överinseende – just det nummer som den ena av damerna hade uppgivit. En chans på 29 000!


Text och bilder kommer från boken Stockholms stads Hantverksförening 150 år (1847-1997).


Lämna kommentarer

Ditt namn*

Din e-postadress*

Din kommentar*


Fält markerade med * är obligatoriska

Tipsa någon om sidan

Till e-post*

Ange e-postadressen till personen du vill tipsa om sidan

Ditt namn*

Din e-postadress*

Ditt meddelande

Fält markerade med * är obligatoriska

Fler artiklar