- Du ska ha avslutat en gymnasial yrkesutbildning, eller motsvarande, inom något hantverksyrke och studerar vidare för att nå en ledande ställning inom ditt yrke.
- Du ska vara verksam i yrket genom studier eller yrkesverksamhet.
- Utbildningen eller praktiken som stipendium söks för ska pågå i minst ett läsår. Stipendium beviljas för ett år varefter ny ansökan krävs.
- Du ska ha blivit beviljad eller ha goda möjligheter att få den avsedda utbildnings- eller praktikplatsen.
- Du ska ha framtida försörjningsmöjligheter i yrket.
- Du ska vara kvinna och ogift.
- Du ska vara svensk medborgare.
- Stipendier beviljas inte till renodlat konsthantverk.
- Stipendier beviljas inte retroaktivt.
- Du får inte vara över 35 år vid utbildningens början.
Tandläkare Elma Levins minnesfond
Stipendiet som skulle öppna dörrarna för kvinnors frigörelse.
”Till minne av min den 24 juli 1903 avlidna syster Tandläkaren Elma Charlotta Magdalena Levin, dotter av Kontraktsprosten Carl Herman Levin och hans maka Charlotta Vilhelmina Sjöstrand, och vilken under åren 1894–1901 utövade praktik såsom tandläkare i Stockholm, förordnar jag att efter utgående av de här ovan i §§ 1, 2 och 3 angivna legater mina återstående behållna tillgångar bilda en fond med namnet ”Tandläkaren Elma Levins minne.”
”Till minne av min den 24 juli 1903 avlidna syster Tandläkaren Elma Charlotta Magdalena Levin, dotter av Kontraktsprosten Carl Herman Levin och hans maka Charlotta Vilhelmina Sjöstrand, och vilken under åren 1894–1901 utövade praktik såsom tandläkare i Stockholm, förordnar jag att efter utgående av de här ovan i §§ 1, 2 och 3 angivna legater mina återstående behållna tillgångar bilda en fond med namnet ”Tandläkaren Elma Levins minne.”
Så inleds fröken Anna Levins testamente, daterat den 12 september 1927. Syftet med fonden var att bidra till ”kvinnans relativa frigörelse från osäkerheten på den arbetsmarknad, dit hon hittills i allmänhet varit förvisad. Frigörelsen blir dock ej stor, om yrkesdugligheten ej är fullgod.” Två kvinnor per år skulle tilldelas stipendiet.
I testamentet har hon noggrant beskrivit vilka kvinnor som kan komma ifråga för stipendiet. De ska vara: ”till sin vandel oförvitligen, ogifta unga kvinnor av god social ställning och uppfostran inom ett nyttigt yrke eller hantverk”.
Anna Levin förstod att tiderna förändras, hon hade ju under sin livstid bevittnat hur kvinnors rättigheter stärkes, inte minst med införandet av den kvinnliga rösträtten. Därför skrev hon in några meningar om att tiderna förändras och därmed synen på vilka yrkesgrenar som kvinnor ska uppmuntras inom. Det var upp till var tid att bedöma hur stadgarna skulle tolkas i hennes anda. Men hon var noga med att poängtera: ”Dock må det förutskickas att med undantag av guldsmedsyrket är konsthantverket och lyxindustrin knappast värda uppmuntran”.
Hon ville också att stipendiaterna skulle vara välutbildade inom sina respektive yrken: ”…av stipendiaten förväntas inga fuskare eller klåpare”. Stipendiet skulle inte kunna sökas av någon som skulle kunna se det som ett tillfälligt understöd genom att försöksvis slå sig på ett eller annat yrke.
Till ansökan skulle bifogas uppgift om den ställning i samhället som den sökandes far hade eller hade haft. De sökande som själva eller vars föräldrar hade högre social ställning i samhället skulle ges företräde.
Samhället ser inte ut så idag, mer än 90 år senare. Stadgarna har tolkats så att det fortfarande bara är kvinnor som kan söka. De ska vara etablerade i sitt yrke – och de ska fortfarande inte vara renodlade konsthantverkare. Och det är fortfarande två stipendiater per år. Men någon uppgift om faderns sociala ställning i samhället behöver inte bifogas ansökan.
I testamentet har hon noggrant beskrivit vilka kvinnor som kan komma ifråga för stipendiet. De ska vara: ”till sin vandel oförvitligen, ogifta unga kvinnor av god social ställning och uppfostran inom ett nyttigt yrke eller hantverk”.
Anna Levin förstod att tiderna förändras, hon hade ju under sin livstid bevittnat hur kvinnors rättigheter stärkes, inte minst med införandet av den kvinnliga rösträtten. Därför skrev hon in några meningar om att tiderna förändras och därmed synen på vilka yrkesgrenar som kvinnor ska uppmuntras inom. Det var upp till var tid att bedöma hur stadgarna skulle tolkas i hennes anda. Men hon var noga med att poängtera: ”Dock må det förutskickas att med undantag av guldsmedsyrket är konsthantverket och lyxindustrin knappast värda uppmuntran”.
Hon ville också att stipendiaterna skulle vara välutbildade inom sina respektive yrken: ”…av stipendiaten förväntas inga fuskare eller klåpare”. Stipendiet skulle inte kunna sökas av någon som skulle kunna se det som ett tillfälligt understöd genom att försöksvis slå sig på ett eller annat yrke.
Till ansökan skulle bifogas uppgift om den ställning i samhället som den sökandes far hade eller hade haft. De sökande som själva eller vars föräldrar hade högre social ställning i samhället skulle ges företräde.
Samhället ser inte ut så idag, mer än 90 år senare. Stadgarna har tolkats så att det fortfarande bara är kvinnor som kan söka. De ska vara etablerade i sitt yrke – och de ska fortfarande inte vara renodlade konsthantverkare. Och det är fortfarande två stipendiater per år. Men någon uppgift om faderns sociala ställning i samhället behöver inte bifogas ansökan.