Två år på tre minuter

En stor del av min tid har jag tillbringat ute hos er medlemmar. Det är nyttigt och intressant att höra om er vardag. Många av er uttrycker att det verkligen kan kännas ensamt att vara egenföretagare. Att det inte är ett 9-5-jobb att driva eget tror jag samtliga hantverksföretagare kan skriva under på. Inte har man tid att uppvakta politiker eller informera allmänheten om gott hantverk och var de hittar det när man ska dreja en hel servis eller klä om en ”Farmor” åt en kund. Ni är alla mycket stolta över er yrkesskicklighet, men det kan för många kännas svårt att förstå olika myndighetsbeslut och bestämmelser. Och ärligt talat blir inte firmafesterna jättekul när man är ensam i firman. Det är för er Hantverkarna finns. Ju fler som ansluter sig till organisationen desto starkare röst får den.

Men ibland är den rösten inte stark nog. Därför har vi inlett några strategiska samarbeten, exempelvis med Småföretagarna. Tillsammans har vi under det senaste året bearbetat politiker och arrangerat ett webbinarium om de orättvisa företagsformerna. Tillsammans har vi sett till att hålla småföretagarnas situation framför näsan på politikerna, så att de inte glömmer bort er.

Mitt första år handlade mycket om struktur, se över rutiner, arbetsbeskrivningar för medarbetare på kontoret m.m. Men också om att synliggöra hantverkare. Det var allt från en PR-aktivitet med en lärling på Hantverksakademin som satt i ett skyltfönster på Götgatan i Stockholm och sydde väskor till att för Stockholms Hantverksförening ta fram en SIFO-undersökning som visade stockholmarnas inställning till hantverk. Den har öppnat många dörrar till helt nya arenor och vitt skilda medier som Femina och Dagens Industri har skrivit om hantverk.

Det senaste året har varit extremt på många vis, men tillsammans har vi tagit oss igenom det. Redan i början av året stod det klart att årsmötet inte skulle gå att genomföra som planerat. Ett digitalt årsmöte blev lösningen. Det har blivit ett antal digitala träffar under året – och ärligt talat är nog de flesta ganska trötta på det vid det här laget. Men karantän och hemarbete har också visat sig vara en möjlighet, även för hantverkare. Många privatpersoner har satsat de pengar de annars skulle ha lagt på utlandsresor på sina hem. Mer jobb för snickare och poolbyggare.

För andra hantverkare har det varit tuffare. Skomakare, bagare och tapetserare vittnar om svåra tider. Jag är också över hur snabbt kontoret kunde ställa om från att arrangera medlemsträffar och riksmöte till att ta hand om frågor från oroliga medlemmar, styra upp möten med regeringens coronasamordnare och göra Hantverksakademins teoriundervisning digital.

Utöver det har det löpande arbetet pågått. Under året har vi svarat på flera remisser. Kontoret förberedde också underlag som skickades ut till alla ordföranden i Riksorganisationen, så att även de kunde skicka in remissvar om hantverksutbildning på gymnasiet.

På min fritid har jag under många år hållit på med guldsmide och har även ett litet företag. Självklart har jag valt att gå med i Stockholms hantverksförening och därmed också Hantverkarnas Riksorganisation med ”PluntkeDesign”, så även om jag nu kommer att tillbringa dagarna på Exportkreditnämnden kommer jag vara kvar i hantverksvärlden.

På återseende!

Nicole