Professor stämmer in i budskapet i Hantverksrådets kampanj

Mats Levsson lyfter idag på SvD.se Kultur vikten av att se bortom akademiska utbildningar – för både människans och landets bästa. Han instämmer i, och vidgar budskapet, i kampanjen från Sveriges Hantverksråd, att yrkesprogram är en bra väg in i arbetslivet och kan vara en smartare väg att gå.

– Alvesson sätter fingret på något viktigt i utbildningsdebatten. Vi kan inte fortsätta tala nästan enbart om högskolan när många unga har större chans att få jobb i ett hantverksyrke. Bilden av att en akademisk examen automatiskt leder till högre lön behöver också nyanseras.
 

Välmenande föräldrar vill inget hellre än att deras barn ska läsa vidare efter gymnasiet. Men högskolevurmen är också en förbannelse. Det kan vara smartare att välja en annan väg, skriver professor Mats Alvesson.

Riskerar ditt barn att gå ett yrkesprogram?” står det på affischen i kraftiga, röda versaler. Det ser ut som en varning, som om någon var på väg att hamna i ett missbruk. Men annonsen fortsätter med ett ”Grattis (...) det är en fantastisk väg till arbetslivet!” 

Snart ska en ny kull ungdomar börja gymnasiet och Sveriges hantverksråd vill få fler att välja en praktisk utbildning. 

Sällan har väl en reklamkampanj varit lika vältajmad. Det finns nämligen ett mantra som föräldrar älskar att tuta i sina barn så här års. Det låter ungefär så här: Om du bara anstränger dig i skolan, kommer in på ett bra teoretiskt gymnasium, går ut med höga betyg och läser vidare på universitetet – ja, då kommer livet att ordna sig!

Men för många visar det sig vara en chimär.

Tittar man på andelen högskoleutbildade i Sverige är det lätt att tro att vi lever i det främsta av kunskapssamhällen. Drygt 50 procent av svenskarna i åldern 25-64 har en eftergymnasial utbildning i dag – betydligt högre än OECD-snittet. En tredjedel har en högskoleutbildning. Det är som att vi inte kan få nog av utbildning här hemma.

Problemet är bara att lång utbildning inte alltid är synonymt med höga löner, ett meningsfullt arbete – eller ens ett jobb. För åtskilliga är det förstås bra med en formell examen. Många yrken är stängda utan rätt utbildning. En hel del får både bättre karriär och högre lön. 

Men för andra kan faktiskt denna besatthet vid högre utbildning vara en förbannelse. Livslönen för olika yrkesgrupper med högskoleexamen skiljer sig radikalt åt. För en del är det faktiskt en ren förlustaffär att utbilda sig. Till exempel är livslönen för personer med en biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning knappt hälften så hög som för läkarutbildade, som har högst livslön. För akademiker som helhet ligger avkastningen, jämfört med en person som endast gått ut gymnasiet, i snitt på nio procent.

Av de elva grupper med negativ avkastning ligger förskollärar­utbildningen och nyss nämnda biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning lägst; båda förlorar ekonomiskt på att utbilda sig. 

Vår okritiska hållning till högre utbildning märks bland flera yrkesgrupper. Utbildningen till allt från förskolelärare till polis har akademiserats de senaste decennierna. Att påpeka att båda yrkena främst är praktiska duger inte, många verkar tro att barn och bus kräver personal med högskoleexamen.

Det finns flera förklaringar till den här utvecklingen. Kanske viktigast är den naiva tilltron till att akademisering av yrken alltid är vägen framåt. Här spelar politiska beslut in, liksom yrkesgruppers eget pushande för att via mer utbildning motivera legitimering, högre lön och en starkare position. När andra yrken plötsligt får längre utbildning är det svårt stå emot för egen del. 

Högskoleledningar runt om i landet gör dessutom sitt för att expandera sina domäner och attrahera och behålla så många studenter som möjligt. Storlek ger status och arbetstillfällen. Säg den kommun som skulle tacka nej till en högskola om tillfälle bjuds.

När de flesta som har genomsnittliga eller höga betyg i gymnasieskolan läser vidare på högskolan blir ”enbart” gymnasieskola närmast en källa till skam. På kuppen sänks statusen för hantverkaryrken och andra som gör något konkret – jämfört med alla som har byråkratyrken med mer tveksam nytta. 

Detta ensidiga vurmande för akademisk utbildning är problematiskt. Stora grupper dras in i en allt sämre högskola. För samhället som helhet blir det också knepigt då man får en ökad mängd personer som genomgått en högskola som inte matchar arbetsmarknadens behov.

Tittar man på de yrken där Arbetsförmedlingen bedömer att det finns bra jobbchanser framåt finns det förvisso några jobb som kräver högskoleutbildning, till exempel sjuksköterska. Men ännu fler arbeten gör det inte, som undersköterskor, elektriker, VVS-montörer, drifttekniker, kock och lastbilsförare. Näringslivet klagar ständigt på bristen på kompetent arbetskraft. Som Diana Vasilou på Företagarna skrev på SvD Debatt i början av året:

”Samtidigt som arbetslösheten stiger vittnar småföretagen, Sveriges största arbetsgivare, om stora rekryteringssvårigheter. Vi har alltså kompetensbrist och arbetslöshet – samtidigt. Det är ett tydligt bevis på att vi utbildar fel.”
 

En viktig poäng med högskolan är att göra folk mer bildade. Men i dag fallerar den ambitionen ofta. Högskolorna runt om i landet befolkas av studenter med svaga förkunskaper och måttligt intresse. Utbildningarna håller inte alltid måttet. Nyligen protesterade 64 sjuksköterskestudenter vid Göteborgs universitet mot vad man ser som en slapp och usel utbildning: ”På vår utbildning godkänns studenter på tentor, seminarier och moment utan att ha behövt plugga. Vissa fyratimmarstentor avklaras på 20 minuter och vid en del seminarier räcker ens blotta närvaro för godkänt.”

Även många andra ämnen är slappa – med knapp halvtidsfart och låg ribba – och folk blir varken mer begåvade eller bildade av dessa. En skevhet mellan vad samhället behöver och vad vi faktiskt utbildar till, riskerar dessutom att förstärkas av den snabba utvecklingen inom AI. Redan nu hörs larmrapporter om att nyutexaminerade programmerare ersätts med AI-agenter.

Det är inte så konstigt att föräldrar vill att deras barn ska lyckas i livet. Och för en del är högskoleutbildning en god idé – den är till och med nödvändig om man vill bli läkare, sjuksköterska eller civilingenjör. 

Har man ett genuint intresse och viljan att anstränga sig bör man absolut läsa vidare för att utveckla hjärnan. Men om intresset är begränsat till vad som kommer på tentan är det nog bättre att tänka mindre på alla tjusiga budskap om högskoleutbildningens förträfflighet och mer på vad man har fallenhet och intresse för. 

Så till dig som funderar på vilket gymnasium du ska välja: det är klokt att redan nu fundera på vilken väg som kan leda till ett meningsfullt arbete.

Då slipper man sitta där med fredagsgroggen sen och grunna på vad man egentligen lärde sig under alla dessa år på högskolan, och om man ens gör någon nytta på jobbet.

Läs texten i SvD.se här.
Här kan du se alla filmer som ingår i Sveriges Hantverksråds kampanj.